Soulspell
The Second Big Bang

Brasilianska metaloperaprojektet Soulspell under låtförfattaren och trumslagaren Heleno Vale släpper album nummer fyra, ett album som kallas The Second Big Bang. Det är ett album med en hel drös prominenta gäster där till exempel den store Herr Lucassen, mannen bakom Ayreon hörs både som sångare, gitarrist och keyboardist i en av låtarna. Vi hör också namn som Timo Kotipelto, Ralf Scheepers, Tim Owens, Blaze Bayley med flera, som ni noterar är det inga dåliga namn som förekommer på Vales nya historia. Och den som läser om bandet och ser namnet kan nog lätt ana att det kan vara ett band som kan mäta sig med stora namn som Avantasia eller Ayreon – så väl är det dock inte Ayreon står fortfarande ohotad på metal-operatronen och Avantasia är lika ohotad därefter, jag räknar inte Aina eftersom det var en engångsgrej.

Soulspell påminner en del om Avantasias tidigaste alster, ganska mycker power metal med den typen av låtar och inte alls historieberättande på samma sätt som de stora namnen jag nämnt tidigare och jag drar snarare paralleller till mer traditionella power metal-band än till dessa operaprojekt. Det är snyggt producerat, kanske inte den bästa produktion jag hört men det är en välgjort power metallisk produktion. Inte överdrivet varierat låtmaterial och trots många sångare av olika karaktär skapas inte speciellt mycket dynamik i låtarna. Man ska dock inte klaga på sånginsatserna för de är av god kvalité rakt igenom albumet, speciellt Vandroyas sångerska Daísa Munhoz imponerar. Albumet är lite långt, jag tycker att det hade kunnat vara lite kortare eftersom det saknar den variation och det djup som behövs för att sälja in ett album som är över en timme långt. Jag tycker nog att generellt sett är det ett album som inte direkt sticker ut, mer än när det gäller kvalitén på sångarna.

Mestadels tycker jag att detta album är en ganska typisk samling power metal-låtar och det är lätt att dra paralleller till band som Stratovarius, Primal Fear, Vandroya som alla har sina sångare representerade på detta album, och jag tror också att det är den typen av musik som inspirerar låtförfattaren mest. I Sound of Rain får vi lite inslag av Ayreonska gitarrer och Arjens ganska unika stämma men låten i sig är ganska seg. Generellt är det ganska ordinära power metal-låtar, bra framförda och snyggt producerade. Det skapar ett schysst album som lär vara tilltalande för den som gillar power metal och den som gillat bandets tidigare alster.

Kort och gott: ett album som kan vara värt att titta lite närmare på om man uppskattar power metal och de band som nämnts i denna recension. Men det är knappast ett album som bryter någon ny mark eller fullständigt fångar mitt intresse. Det är bara att konstatera att det är ett helt okej album.

HHHHHHH